Kattmynta blir 40 till 90 cm hög, blommar från juni till september och doftar starkt av mynta när du gnuggar ett blad. Den tål torka, klarar mager jord och drar humlor hela sommaren. Det som förvirrar mest är att två olika växter säljs under nästan samma namn, och bara den ena får katten att bete sig underligt.
Två arter, en reaktion
| Kattmynta | Nepeta | |
|---|---|---|
| Art | Nepeta cataria | Nepeta faassenii och närstående |
| Höjd | 40 till 90 cm | 25 till 50 cm |
| Blomfärg | Vit till svagt rosa | Blåviolett |
| Blad | Grågröna och hjärtformade | Grå och smala |
| Katter | Reagerar tydligt | Reagerar svagt eller inte alls |
| Används till | Te, kryddträdgård, kattleksaker | Rabattkant och marktäckning |
Ämnet som utlöser reaktionen heter nepetalakton, och halten är betydligt högre i Nepeta cataria. Köper du en planta märkt bara nepeta i en trädgårdsbutik är det nästan alltid den blåblommande rabattväxten.
Varför bara vissa katter reagerar
Ungefär två tredjedelar av alla katter reagerar på kattmynta. Egenskapen är ärftlig, och en katt som inte har anlaget kommer aldrig att bry sig hur mycket du än odlar.
Kattungar reagerar inte. Reaktionen kommer först vid tre till sex månaders ålder.
Effekten är kort. Fem till femton minuter, sedan slocknar den.
Sedan kommer en paus. Katten reagerar inte igen förrän efter en till två timmar, oavsett hur mycket mynta som finns kvar.
Det är inte skadligt. Katten kan bli slapp eller uppspelt, men ämnet är inte beroendeframkallande.
Så kattmynta
Fröet behöver ljus för att gro. Strö det på ytan av fuktig såjord och tryck fast det, mylla inte.
Så inomhus från februari till april vid 18 till 22 grader.
Groningen tar 7 till 14 dagar.
Skola om vid två örtblad och avhärda innan utplantering.
Plantera ut i slutet av maj med 30 till 40 cm mellan plantorna.
Direktsådd på plats i maj fungerar men ger blomning först år två.
Plats och jord
Full sol och väldränerad, gärna kalkhaltig jord. Kattmyntan tål torka när den etablerat sig och vill inte stå blött på vintern. Blöt lerjord i november är det som tar de flesta plantor.
Gödsla sparsamt. Mycket kväve ger sladdriga stjälkar som lägger sig i regn.
Klipp ner efter första blomningen
Det här är greppet som fördubblar blomningen och det som oftast utelämnas.
När den första blomningen börjar tyna i slutet av juni eller början av juli, klipp ner hela plantan till 10 till 15 cm. Vattna och låt den vara. Efter tre till fyra veckor kommer nytt bladverk, och plantan blommar en andra gång i augusti och september.
Utan nedklippningen står plantan brun och frösättande i två månader.
Skydda unga plantor från katten
En katt som hittar en nyplanterad kattmynta rullar på den tills den är platt. Det är den vanligaste orsaken till att plantan försvinner första året.
Sätt ett trådnät eller en glasklocka över plantan första säsongen. När rotsystemet är etablerat repar sig plantan även efter hyfsat hård behandling.
Skörd och te
Skörda den översta tredjedelen av skotten precis när blomningen börjar. Då är halten av aromatiska ämnen som högst.
Bunta löst och häng i skugga på ett luftigt ställe. Efter två veckor är bladen torra och kan rivas ner i en burk. Ett par teskedar torkat blad på en kopp hett vatten ger ett milt myntate. Smaken är mjukare och lite mer örtig än pepparmynta.
Vill du ha den klassiska myntan i tekoppen i stället, se artikeln om mynta. Fler örter att så finns bland våra kryddfröer.
Om myggpratet
Nepetalakton har i laboratorieförsök visat sig avvisa myggor. Det brukar bli till påståendet att en kattmynta i rabatten håller myggen borta, och så fungerar det inte. Effekten kräver att ämnet appliceras på huden i koncentrerad form.
Plantan gör däremot verklig nytta för humlor och bin, som besöker den från juni till frosten. Fler sådana arter finns i artikeln om att skapa en fjärilsträdgård.
Den sår sig själv
Nepeta cataria sätter rikligt med frö och sprider sig över rabatten om du låter den. Klipp av blomstjälkarna innan fröet mognar, vilket ändå är vad nedklippningen i juli gör.
Plantan lever tre till fem år och bör delas eller ersättas därefter. Fler perenner som tål samma torra läge finns i artikeln om perenner.
Författare: Emma Vogiatzi
Faktagranskad av Erik Hoekstra
Senast uppdaterad 2026-08-31