Plommon

Plommon

Plommon är ett populärt fruktträd i svenska trädgårdar. Det finns många olika sorter som ger runda eller ovala frukter i en rad färger – blå, röda, gula, lila eller gröna – och med saftigt, sött fruktkött. Ett plommonträd blir vanligtvis 2–6 meter högt och pryder trädgården tidigt på våren med mängder av små vita blommor som sprider ljuvlig doft och lockar till sig bin och humlor. Redan i juli–september (beroende på sort) mognar frukterna, plommonen, som är delikata att äta solvarma direkt från trädet.

Plommon tillhör gruppen stenfrukter och varje frukt har en stor kärna inuti. De har odlats av människor i tusentals år – troligen härstammar de ursprungligen från Asien – och är uppskattade för sin goda smak och mångsidighet. Frukterna kan avnjutas färska eller användas i köket till sylt, saft, marmelad och kompott, liksom i bakverk och desserter. Man kan även torka plommon till katrinplommon. För många trädgårdsodlare är det en speciell njutning att få skörda egna plommon – ett fruktträd som både ger vacker vårblomning och riklig skörd sensommar.

Att odla plommon – plantering och skötsel

Plantering och läge

Plommonträd trivs bäst på en solig, varm och vindskyddad plats. Undvik lågt belägna områden där frost lätt samlas, eftersom plommon blommar tidigt och blommorna kan skadas av sen vårfrost. Plantera trädet på våren eller hösten när jorden är fuktig. Gräv en rejäl planteringsgrop (t.ex. cirka 50 cm djup och 1–1,5 m bred) och förbättra jorden med kompost eller välbrunnen kogödsel för att ge trädet en bra start. Jorden bör vara väldränerad – plommon vill inte stå i vatten – så blanda gärna upp hård lerjord med mull eller grus för bättre dränering. Sätt ned en stödkäpp och plantera trädet i gropen (se till att eventuellt ympställe hamnar strax ovan markytan). Fyll igen med jord, tryck till ordentligt och vattna rikligt. Om du planterar flera plommonträd bör de stå med 3–4 meters avstånd så att de får utrymme att utvecklas. Kom ihåg att även skydda den unga stammens nedersta del mot harar, rådjur och gnagare (till exempel med ett gnagskydd runt stammen).

Jordmån och näring

Plommon vill ha en genomsläpplig, mullrik jord med god tillgång på näring, men utan att bli stående blött. En sandig lerjord med mycket organiskt material (kompost, mull) är idealisk. Undvik att ge för mycket kvävegödsel, då överdriven kvävehalt gynnar en massa blad och skott på bekostnad av blommor och frukt. Ett bra grundråd är att gödsla varje vår med naturgödsel eller ett fullgödselmedel anpassat för fruktträd/bärbuskar – det ger trädet kraft att blomma och utveckla frukt, samtidigt som det stärker det inför vintern. På sensommaren kan man tillföra en liten mängd höstgödsel (rik på kalium) för att avmogna veden och göra trädet mer vinterhärdigt. När trädet är nyplanterat och ungt behöver det vattnas regelbundet, särskilt under torra perioder de första åren, så att rötterna etablerar sig ordentligt. Ett äldre plommonträd tål viss torka, men jämn vattentillgång under sommaren ger bättre tillväxt och fruktkvalitet.

Beskärning

Plommonträd kräver inte omfattande beskärning, men viss formklippning och underhåll gör trädet friskare och mer lätthanterligt. Viktigast är att tajma beskärningen rätt. Plommon hör (liksom körsbär) till de så kallade blödande träden som får ett kraftigt savflöde på våren. Beskär därför endast på sensommaren, under de så kallade JAS-månaderna juli, augusti eller september. Då har savflödet avtagit och snittytorna torkar snabbare, vilket minskar risken för sjukdomar som kan angripa via snitten (t.ex. svampsjukdomen silverglans). Ett nyplanterat plommonträd kan man behöva forma genom att klippa in toppen något och korta in sidogrenarna med kanske en tredjedel, så bildas en fin förgrenad krona från början. Därefter är beskärningen mest underhåll: ta bort döda, skadade eller korsande grenar som skaver mot andra, och skär bort eventuella vattenskott (skott som skjuter rakt upp inne i kronan eller från stambasen under ympstället). Man kan också glesa ur kronans mitt försiktigt någon gång ibland för att släppa in mer ljus och luft – en luftig krona ger bättre frukt och mindre risk för svampangrepp. Tänk på att inte beskära för hårt; plommonträdet svarar ofta på kraftig beskärning med många nya slyaktiga skott. Måttlig, regelbunden beskärning på sensommar ger bäst resultat och ett vackert, harmoniskt träd.

Pollinering och fruktsättning

Plommonträd blommar rikligt på våren och pollineringen sköts främst av insekter som bin och humlor. Det finns både sorter som är självfertila (självpollinerande) och sådana som behöver en pollineringspartner. Lyckligtvis är de flesta vanliga plommonsorter åtminstone delvis självfertila – till exempel är både den klassiska Victoria och svenska Opal självfertila sorter som kan bära frukt på egen hand. Ändå får man oftast större skördar och lite större frukter om det finns ett annat plommonträd i närheten som blommar samtidigt, så att korspollinering kan ske. Har du plats är det därför smart att plantera två olika sorter; annars kan du hoppas på att grannens plommonträd bidrar med pollen. För att gynna pollineringen, tänk också på att skapa en insektsvänlig miljö i trädgården – t.ex. med blommor som drar till sig bin under våren.

Efter framgångsrik pollinering bildas massor av små kart (ungfrukter). Ibland utvecklar plommonträdet fler kart än det orkar med. Om trädet är översållat av kart kan du med fördel gallra bort en del under försommaren – lämna kanske 5–10 cm mellan varje ungt plommon. Genom att plocka bort överskottet tidigt får de kvarvarande frukterna mer utrymme att växa sig stora och fina, och du undviker att tunna grenar knäcks av alltför tung frukttyngd. Många plommonsorter har dessutom en benägenhet att ge extra stor skörd bara vartannat år, så bli inte orolig om det vissa år kommer lite mindre frukt – året därpå brukar trädet ta igen det med råge!

Populära och odlingsvärda plommonsorter i Sverige

Det finns en uppsjö av plommonsorter att välja bland. Här följer några sorter som är särskilt populära i Sverige, tack vare god smak och pålitlig odlingsegenskaper:

  • Victoria – En klassisk engelsk plommonsort med gulröda, medelstora frukter som har sötsyrligt och aromatiskt fruktkött. Trädet blir medelstort och ger mycket riklig skörd. Victoria är självfertil och även en utmärkt pollinerare för andra sorter. Mognar i slutet av augusti. Härdig till ca zon 1–3.

  • Opal – En svensk favorit från 1900-talet. Opal ger medelstora rödvioletta plommon med ett blådaggigt skal och gult, sött saftigt fruktkött. Mognar tidigt (ofta i mitten av augusti) och trädet börjar bära frukt redan vid ung ålder. Sorten är självfertil och pålitligt rikgivande. Härdighet cirka zon 1–4.

  • Reine Claude (Renklod) – Samlingsnamn för en gammal fransk sortgrupp känd för sina utsökt söta och aromatiska plommon. Frukterna är oftast gröna eller gulgröna (t.ex. den berömda Gröna Renkloden), ibland med inslag av gult. Köttet är mycket saftigt och smaken superb för färsk konsumtion eller konservering. Renklodträden kan ta några år extra på sig innan de börjar bära frukt, men när de väl kommer igång ger de rikliga skördar. Härdighet varierar men omkring zon 1–3 är vanligt för många renkloder.

  • Jubileum – En modern svensk plommonsort framtagen för god smak och härdighet. Den får stora, djupröda plommon med sött, saftigt fruktkött av hög kvalitet. Jubileum är relativt lättodlad och självpollinerande. Frukterna mognar i sensommar (ofta slutet av augusti/början av september). Trädet har medelstark växtkraft och blir inte alltför stort. Härdig till ca zon 1–4.

  • Czar – En äldre engelsk sort som uppskattas för sin härdighet och pålitlighet. Czar trivs även i lite kallare odlingslägen och klarar upp till zon 5. Frukten är medelstor, först rödaktig och mognar till mörkblå med daggig yta. Fruktköttet är gult, saftigt och milt syrligt – utmärkt både färsk och till syltning. Mognar tidigt under säsongen (början av augusti) och trädet brukar börja ge frukt tidigt efter plantering. En tålig sort för dig som bor i klimatzon 4–5 eller vill ha ett robust träd.

  • Mirabelle – En grupp plommonsorter med små, gul-orange frukter. Mirabellerna är kända för sin söta, aromrika smak som påminner om aprikos, och de används ofta till sylt, marmelad och likör. Frukterna mognar sent (i september). Träden är ofta buskliknande, blir inte så stora men kan ge väldigt rik skörd när de trivs. Mirabelle passar bäst i landets mildare delar (cirka zon 1–2), då de kräver en lång växtsäsong för att hinna mogna fullt ut. I södra Sverige kan man ibland se förvildade mirabellträd i hagar och skogsbryn – ett bevis på deras vitalitet i rätt klimat.

Skadedjur och sjukdomar på plommonträd

Plommonträd är generellt ganska friska och lättskötta, men precis som andra fruktträd kan de drabbas av vissa skadedjur och sjukdomar. Genom att sköta trädet väl, hålla det luftigt och plocka bort angripna delar i tid kan man förebygga mycket. Här är några vanliga problem att hålla utkik efter – samt tips på hur du förebygger och bekämpar dem:

  • Plommonvecklare (plommonmott) – En liten nattfjäril som lägger ägg på unga frukter. Larven borrar sig in i plommonet och äter av fruktköttet. Angripna frukter kan få små hål varifrån gummiaktig kåda tränger ut, och de mognar i förtid eller ruttnar. Åtgärd: Plocka bort och förstör angripna frukter så fort du upptäcker dem (släng dem i soporna, inte på marken). Häng gärna upp feromonfällor i trädet på våren strax efter blomningen – dessa klisterfällor lockar och fångar hanfjärilarna, vilket minskar parningen och därmed larvangreppen.

  • Plommonstekel – En skadeinsekt (stekel) vars honor lägger ägg i plommonblommorna. Den efterföljande larven utvecklas inuti den unga frukten (karten) och äter upp kärnan, vilket gör att karten skrumpnar och ofta faller av tidigt. Man ser ibland ett litet svart hål på angripna kart. Åtgärd: Samla upp och ta bort alla små plommon som blivit maskstungna och ramlat av, liksom kart med hål i, så bryter du stekelns livscykel. Genom att vara noggrann med detta tidigt på sommaren kan man hindra att larverna förpuppar sig i jorden och återkommer nästa år.

  • Bladlöss – Bladlusangrepp ses ibland på nya skott och blad, framförallt under försommaren. Stora kolonier av gröna eller svarta bladlöss kan få bladen att krulla sig och täcks av klibbig honungsdagg (utsöndrat socker som även myror uppskattar). Åtgärd: Oftast gör bladlöss begränsad skada på ett större träd, men om det blir många kan du spola av dem med hård vattenstråle eller spruta angripna toppar med såpvatten. Naturliga fiender som nyckelpigor brukar annars hålla efter bladlössen. Ett friskt träd som inte övergödslas (för mycket mjuk tillväxt lockar bladlöss) klarar oftast bladlusangrepp utan problem.

  • Hagelskottsjuka – En vanlig svampsjukdom på plommonblad. Den visar sig som små brunröda fläckar på bladen som sedan torkar och faller ur, så att bladen ser ut som perforerade med hagel. Angreppet gynnas av fuktigt väder och täta, skuggiga förhållanden. Åtgärd: Förebygg genom att hålla trädkronan luftig (beskär bort vattenskott och korsande grenar) så att bladverket torkar snabbare efter regn. Undvik att vattna över kronan. Om hagelskottsjuka förekommit, kratta upp alla fallna löv på hösten och bränn eller släng dem – lämna inte kvar smittade blad som kan sprida svampsporer nästa vår. I regel tar trädet ingen allvarlig skada av måttliga angrepp, men starkt angripna blad kan försämra tillväxten på sikt.

  • Fruktmögel (Monilia) – Detta är en svampsjukdom som orsakar brunröta på plommon (samma svamp drabbar även äpplen och päron). Infekterade frukter får bruna ruttnande partier som ofta täcks av gråaktiga mögelvårtor. Angreppet börjar ofta i skadade eller övermogna frukter och sprider sig lätt när frukterna hänger tätt. Ibland torkar angripna plommon in och blir hårda, skrumpna mumier som kan sitta kvar på grenen över vintern. Åtgärd: Kartgallra trädet – dvs. plocka bort överskott av unga frukter – så att det blir luft mellan frukterna och de inte ligger mot varandra. En luftigare krona (glesa ur vid behov) hjälper också till att hålla frukterna torra. Undvik att bladen och frukten blir kvar fuktiga för länge; ett soligt, luftigt läge minskar angreppen. Var också försiktig med kvävegödsling (inte för mycket) då väldigt frodig, skuggig lövverk kan öka känsligheten för fruktmögel. Plocka bort och förstör alla plommon som visar minsta tecken på brunröta under säsongen, liksom alla intorkade "mumier" efter skörden – kvarlämnade rötskadade frukter är smittbomber nästa år.

  • Silverglans – En mer ovanlig men allvarlig svampsjukdom som kan drabba plommon- och körsbärsträd. Den orsakas av svampen Chondrostereum purpureum (kallas purpurskinn) som oftast kommer in via sårytor vid beskärning. Svampen får bladen på angripna grenar att få en karaktäristisk silvergrå ton och grenarna vissnar sedan och dör. Åtgärd: Bästa boten är förebyggande – följ råden om att bara beskära plommonträd under sensommar/tidig höst och undvik större snitt under våta och kalla perioder. Om en gren ändå drabbas av silverglans bör du såga av den en bra bit nedanför det skadade partiet. Bränn eller släng det sjuka grenmaterialet (lägg det inte i komposten). Tyvärr finns ingen kemisk bekämpning mot silverglans; det gäller att hindra spridning. I värsta fall, om större delen av trädet angripits, kan man behöva ta bort hela trädet för att skydda omgivande växter.

Författare: Emma Vogiatzi

Faktagranskad av Erik Hoekstra

Senast uppdaterad 2025-11-14