Malin Persson

Min trädgård handlar inte om perfektion, utan om känslan.
 Jag älskar verkligen min trädgård och jag odlar för att det saktar ner mig.

Här finns inga krav på att allt ska vara perfekt. Det viktiga är hur det känns att vara här.

När jag väljer växter gör jag det intuitivt.
Vissa frodas, andra gör det inte.
 Och det är precis som det ska vara.

I trädgården försöker jag lyssna, justera och låta den få vara ett pågående experiment. Den förändras med årstiderna, precis som jag.
Inget år är det andra likt, och det är just det som gör odlandet levande.

Jag älskar min trädgård. Den är inte för liten och inte för stor.
Det handlar om att använda de ytor som finns på ett smart sätt.
Jag inspireras av den franska potagern, där blommor och grönsaker får leva sida vid sida.
Ibland i raka linjer, ibland lite huller om buller.
 Ordning möter frihet.

Ibland drömmer jag om något större.
 Mer ytor att odla på, fler bäddar, mer plats för idéer.
 Men jag påminner mig om att landa i det jag har.
 Att vara nöjd med den lilla platsen och göra det bästa av den.
 Jag vill att min trädgård ska ge mig energi, inte sluka all min tid.
 Så jag landar i lagom.

Att kunna odla sina egna buketter är ett av de största glädjeämnena.
 Jag älskar att skapa med det som trädgården har att erbjuda, just här och just nu.
 En enkel vas på bordet, eller några blommor som får följa med in i köket.
Slingerkrasse är bland det vackraste jag vet,
lika självklar i en liten vas som på en tallrik.

Varje år provar jag att odla något nytt, men jag har också mina självklara favoriter som alltid får komma tillbaka.
 Palmkål, tomat, rosenskära, dahlior och luktärt, så klart.

Det här är min trädgård.
Min lilla plats för närvaro och växande.
 Utan perfektion, men fullt av känsla.