Kålroten (Brassica napus) uppstod i Sverige på 1600-talet som en korsning mellan kål och rova, och heter därför swede på engelska. Den behöver 90 till 110 dagar och sås senare än nästan allt annat i köksträdgården. Just såtiden är också den vanligaste anledningen till att den misslyckas.
Så i juni, inte i maj
Så direkt på plats från slutet av maj till mitten av juni. Sår du tidigare händer två saker: plantan går i blom i stället för att bilda rot, och roten hinner bli trädig och sträv innan skörd.
Djup: 2 cm.
Radavstånd: 40 till 50 cm.
Groning: 5 till 10 dagar vid 12 till 18 grader.
Skörd: oktober, alltså 90 till 110 dagar efter sådd.
Direktsådd är att föredra framför förodling, eftersom plantans pålrot inte tål att störas. Mer om tekniken finns i guiden om direktså.
Gallra, annars blir det inget
Det här steget hoppas över oftare än något annat, och utan det får du en rad små hårda rötter.
Gallra i två omgångar. Först till 10 cm när plantorna har två örtblad, sedan till 25 till 30 cm när de är en handflata höga. En färdig kålrot väger 500 gram till 1,5 kilo, och den platsen behöver den.
De uppdragna småplantorna går att äta som bladgrönt.
Jord och kalk
Djup, mullrik jord som håller fukt. Kålroten trivs i styvare jord än de flesta rotfrukter och klarar lerjord bra.
pH ska ligga mellan 6,5 och 7. Sur jord ökar risken för klumprotsjuka, den svamp som ger knotiga uppsvullna rötter och som sedan sitter kvar i jorden i årtionden. Kalka på hösten året innan, inte samtidigt som du sår.
Odla inte kålväxter på samma yta oftare än vart fjärde år.
Jämn vattning, annars spricker den
Kålroten behöver jämn fukt hela vägen. Torkar den ut och sedan får mycket vatten spricker roten på längden och blir sträv i smaken.
Vattna djupt en gång i veckan i stället för lite varje dag, och täck jorden med gräsklipp eller halm i juli.
Brunhjärta beror på borbrist
Skär du upp en kålrot och hittar bruna, glasartade partier i mitten är det inte röta utan brist på bor. Roten är bitter och oanvändbar.
Problemet kommer på lätta, sandiga jordar och på jordar som kalkats för hårt, eftersom högt pH låser fast boret. Åtgärden är att tillföra bor via en fullgödsel med mikronämnen eller via tang och alger, och att inte överkalka.
Skadedjur
Jordloppor gör små runda hål i hjärtbladen i juni och kan slå ut hela sådden. Täck med fiberduk direkt efter sådd.
Kålfluga lägger ägg vid stambasen och larverna går på roten. Nät med 0,8 mm maska stoppar både den och jordlopporna.
Kålfjäril tar bladverket i juli och augusti. Hela genomgången finns i artikeln om kålfjäril.
Nätet ska sitta på från sådd och får inte ligga mot bladen.
Skörda efter första frosten
Kålroten blir sötare av några frostnätter, eftersom plantan bryter ner stärkelse till socker som frostskydd. Vänta därför med skörden till oktober, men ta upp innan marken fryser på djupet.
Vrid av blasten i stället för att skära, och lämna ett par centimeter kvar. Ett snitt för nära roten är en ingång för röta.
Lagring till våren
Temperatur: 0 till 4 grader.
Fukt: hög. Torr luft gör roten skrumpen och seg.
Metod: lägg rötterna i fuktig sand i en låda, eller i perforerade påsar.
Hållbarhet: fyra till fem månader, alltså till mars eller april.
Den tunna vaxhinnan på köpta kålrötter finns där av samma skäl: att bromsa avdunstningen. Hemma löser fuktig sand samma sak.
Sorter
Nadmorska: den vanligaste, gulköttig och bra lagringssort.
Vige: tidig och mild, passar där säsongen är kort.
Wilhelmsburger: gammal sort med grön hals och fast kött.
Helenor: jämn form och god motståndskraft mot klumprotsjuka.
Vill du ha något snabbare i samma fält fungerar majrova, som är skördeklar på sex till åtta veckor. Hela sortimentet finns bland våra fröer till kål, och en närliggande gröda går vi igenom i grönkål.
Författare: Emma Vogiatzi
Faktagranskad av Erik Hoekstra
Senast uppdaterad 2026-08-31